Klipp og kommentar, 15.4.2004

 

Av Jørgen Høgetveit

 

 

Fader Vår

I Aftenposten og Fædrelandsvennen har det vært en del større oppslag over nyoversettelse av en del av NTs evangeliene. Det er prof. Hans Kvalbein ved MF som står for det meste av presentasjonen - og bl.a. av nyeoversettelsen av Fader Vår. For å gjøre det ekstra forståelig og hverdagslig for den jevne mann i dag - som jo alltid er det fordummende argument - lyder nå nyoversettelsen slik: "Vår Far i himmelen. La navnet ditt helliges. osv. Mens 1978/85 oversettelsen lyder: "Fader vår, du som er i himmelen. La navnet ditt holdes hellig." Og så 1930 oversettelsen som sier: "Fader vår, du som er i himmelen. Helliget vorde ditt navn."  For det første har man altså beholdt denne håpløse "La" formen - som sier det samme som for eks. La kongen leve - som altså er vårt mer eller mindre kraftig ønske om at Kongen bør få leve, mens man i 1930 versjonen ber Gud hellig navnet sitt for oss. Det blir jo straks noe annet.

Men så kommer vi til den videre debatten mellom Kvalbein (H.K.)og Langslet (L.R.L) hvor LRL kritiserer HK for at man til stadighet skal forandre - i motsetning til at hos katolikkene har de beholdt 1930 formen og har masse gode argumenter for det. Til dette er HK vågal nok til å utfordre den gamle konservative politiker på hjemmebane - ved å sitere en av konservatismens fedre Edmund Burk som sier at man bør "forandre for å bevare" - og i denne sammenheng Fader Vår til "Vår far". LRL sier at han "ikke har sett ett godt argument for at Fadervår ikke lar seg bevare , dersom teksten ikke blir endret slik HK foreslår." Han stiller spørsmål ved om HK virkelig tror at bønnene vil forsvinne eller bli uforståelig om man ikke innfører hans form? Han sier han har fått en rekke støtteerklæringen for den gamle formen og synes ikke Fadervår skal endres hvert 20. år. i en tid da det "føles godt at noe står fast." Han kritiserer sterkt denne forferdelig "la,la,la-formen". Men så kommer LRL virkelig inn på hjemmebane i det han siterer E. Burk men nå mot unødvendige endringer: "En generell trang til forandringer er vanligvis et produkt av selvisk mentalitet og forsnevrede synspunkter."  Man har ikke registrert noe svar på dette fra prof. HK.

Imidlertid fortsetter LRL i Aft den 14.april som igjen viser at han er på sin historiske hjemmebane når han forsvarer de gamle former som man ikke trenger forandre. Folk forstod og forstår formene før og nå. Han viser til at en av debattantene (Petter Moen) sier at "Fadervår" dukket opp i 1904, mens "Noen litterære eksempler viser den ubrutte tradisjon: I Petter Dass` "Katekismesanger (fra slutten av 1600-tallet) har første sang om Herrens bønn overskriften "Fader vor du som est i Himmelen". Holberg brukte navnet "Fader-vor" i en rekke av sine skrifter. Ibsen bruker det både i "Peer Gynt" og "Brand", Asbjørnsen i Eventyrland , osv." "Å kunne mer enn sitt Fadervår" er en eldgammel vending, man finner hos Holberg. I 2004 har Inge Lønning, med treffsikker ironi, lansert avløserformelen "kunne mer enn sitt Vårfar". Den har sikkert en stor framtid." Så langt LRL.

 

Norges Kommentar Avis

Rent generelt er det underlig at man i Bibelselskapet og MF igjen og igjen driver - og jeg vil si - tukler med de bibelske tekster - under ly av man må følge språkutviklingen o.a. merkverdigheter overfor oss dumme lekfolk. Det er jo ikke lenger siden enn i 1978 at man ga ut deres versjon av hele Bibelen - som i tillegg til at den var full av feil (over 300) også hadde en sterkt liberal ideomatisk oversettelse. I Akademi for Kristen Folkeopplysning på Evje, har vi hele debatten fra den tiden - samt boken til Toralv Gilbrant: "Hva har skjedd med Bibelen?" Og det er ikke småtteri som har skjedd til det verre. Så har man drevet på å lage en mer konkordant (ord for ord) oversettelse for år ette opp noe av tilliten igjen (?) - men det bibeltroende lekfolk synes mer og mer å holde seg til NB 1988 av Wisløff, Berg og Gilbrandt som i betydelig grad var konkordant og dessuten lå nær opp til 1930 oversettelsen, og det bør man tydeligvis fortsette med. Det er ikke ofte jeg henter argumenter fra katolsk eller strengt konservativt politisk hold, men denne gangen synes jeg man har funnet en del saklige gullkorn.

 

 

 

Texasbo letar olja i Israel – med Bibelns hjälp

Fra Nya Dagen - nett. Sverige 15.04.

 

"En amerikansk affärsman letar efter olja i Israel – med Bibeln som vägvisare. Den evangeliskt kristne John Brown från oljestaten Texas är övertygad om att Bibelns ord ska hjälpa honom fram till det svarta guldet.
Geologer och oljeexperter bekräftar att han kan han vara på rätt väg.

TEL AVIV. Israel har till skillnad från en rad grannländer i Mellanöstern inte välsignats med några oljefyndigheter. Trots många försök har ingen hittills lyckats få fram mer än några skvättar av den dyrbara vätskan.
Men ända sedan sitt första besök i Israel 1983 är John Brown övertygad om att enorma kvantiteter olja döljer sig under ytan i den judiska staten. Som starkt engagerad Israelvän ser han oljerikedomar som en lösning på landets ekonomiska och politiska problem.
– Jag bad till Gud som lovade att jag skulle hitta olja i Israel. Sedan dess har det varit mitt mål i livet. I år hoppas jag att vi ska kunna visa världen att Bibelns visioner om olja i Israel är sanna, säger Brown, 64, på telefon från sin hemstad Dallas till Nya Dagen.
– Det kommer att ha stor betydelse för Israel och hela Mellanöstern. Med olja blir Israel politiskt och ekonomiskt oberoende och behöver inte längre lyssna till Washingtons diktat, säger han och menar att USA:s politik i dag inte är tillräckligt proisraelisk.

För fyra år sedan startade han företaget Zion Oil & Gas, som nu är redo att börja borra. Man har fått licens att borra i ett 385 kvadratkilometer stort område i centrala Israel – och Bibeln har hjälpt Brown och hans oljemän att hitta rätta platsen: kibbutz Ma’anit, inte långt från Megiddo, alltså apokalypsens Armageddon.
Platsen ligger mitt emellanAsers fot”, alltså sydspetsen av det land som tillhörde Asers stam, och ”Josefs huvud”, alltså norra delen av det stamområde som tillhörde Josefs söner, Efraim och Manasse. Allt enligt Browns tolkning av kartan över det bibliska Israels tolv stammar.
Asers fot och Josefs huvud
– Jag tittadekartan och såg tydligt både Asers fot och Josefs huvud avteckna sig, säger Brown och citerar till stöd hur Moses välsignade stammarna före sin död:
Och om Aser sade han: Välsignad bland söner vare Aser! Må han bli älskad av sina bröder, och må han doppa sin fot i olja.” (5 Mos 33:24)
Och om Josef sade han: Välsignat av Herren vare hans land med himmelens ädlaste gåvor, med dagg, med gåvor från djupet som utbreder sig därnere ... Må detta komma över Josefs huvud, över hans hjässa, furstens bland bröder.” (5 Mos 33:13-16)

 

Välsignelser från djupet”
Brown tror nu att han till skillnad från sina föregångare ärrätt spår, några mil åt söder, eftersom han dessutom tagit med Josef och dennes ”gåvor från djupet” i beräkningen.
Detta tema finns också med när Jakob välsignar Josef och sina andra söner:
”... genom din faders Gud – han skall hjälpa dig, genom den Allsmäktige – han skall välsigna dig med välsignelser från himmelen därovan, välsignelser från djupet som utbreder sig därnere.” (1 Mos 49:25)

– Mina experter och vetenskapsmän var inte övertygade från början. Men deras undersökningar visade att det fanns enorma oljereserver under ytan i Efraim och Manasse. Och tidigare undersökningar av oljebolag som Shell och Exxon har visat att det kan finnas tillgångarupp till 2 000 miljoner fat olja i Israel, säger Brown.

 

– Det här är ett seriöst affärsprojekt från vetenskaplig, geologisk och ekonomisk synpunkt. Dessutom råkade det starta med en religiös vision. John drogs till platsen av sin tro, men yrkesmän slår fast att det är en mycket lovande plats. Israels oljekommission skulle aldrig ha gett oss licens om det bara var grundadbibliska välsignelser, säger Philip Mandelker, juridiskt ombud för Zion Oil & Gas och advokat i Tel Aviv med lång erfarenhet av oljebranschen, till Nya Dagen.
Han medger att han var ”skeptisk i början”, men är nu övertygad om att det är ett ”hållbart projekt enligt alla internationella måttstockar”.

Norges Kommentar Avis

For mange år tilbake husker jeg tilsvarende optimistiske opplysninger - som jeg for øvrig tok med i et Israelforedrag. Men det ble stilt om saken, helt inntil jeg igjen ser at man jakter på oljen etter samme Bibelanvisninger: "Asser dypper i oljen sin fot". Man skal ikke se bort i fra at det kan befinne seg store oljeforekomster under de store sedimentene i dette området - så det skal bli interessant å se om de finner noe denne gangen.

Men jeg kan heller ikke la være å minnes at Gold A Meyer skal ha undret seg over hvorfor Moses hadde svingt ut mot havet og ikke mot Saudi-Arabia på sin vandring med folket for da ville de ha fått olje. Nå er jo saken den at man skulle få et land for Guds folk som skulle være velsignet av Herren med stor bærekraft når de holdt seg på Hans stier - og man kan ikke la være å tenke på at dette har satt dem i stand til å stelle naturen på en framifrå måte - et demonstrasjonsland for hele verden på hvordan naturen kan gjenreises og gis bærekraft. Dette i motsetting til oljelandene som ødelegger naturen, land etter land og til slutt hele kloden. Så denne saken har  - som de fleste i verden - flere sider - selv om en absolutt unner Israel olje og god økonomi.

 

 

 

"Albright: - FN og Europa må inn i Irak"

slår Fædrelandsvennen opp med store overskrifter 15.04. og fortsetter i ingressen. "Europa og FN må trekkes med i et nært samarbeid for å hindre at den amerikanske okkupasjonen av Irak ikke ender i katastrofe, mener USAs tidligere utenriksminister Madelein Albright.

I Aft s.d. skriver en av deres seniorkommentatorer Nils Morten Utgaard - ihuga EU-mann likevel interessant å lese - igjen en av sine grundige artikler. Under overskriften "Bush vil "forandre verden", i et korstog for muslimsk demokrati" summerer han opp det meste som har gått galt for USA i Irak de siste tider. Bl.a. at de nå har fått både sunni- og shia-muslimene mot seg og lite forbedringer på folks levekår. Han ref. president Bush`s tale og hans tre viktige punkt: om overføring av makt pr. 30.juni, at USA`s styrker skal sikre kontroll, og at kampen mot terror nå "er kampen for frihet og demokrati i den muslimske verden, med Irak som det avgjørende testområde." Han satser bredt for hele Midt-Østen og store deler av Nord-Afrika.. I dette arbeidet vil han også trekke inn NATO - noe som drøftes i kulissene.  (I Kommentar-Avisa kommer vi - i en større artikkel  - snart til å sette søkelyset på den store regionnalisering av verden som nå foregår med voldsom kraft. Den kan gjerne leses sammen med Babylonartiklen som du finner her:  To Babylon: Rom og Babylon

)

 

Norges Kommentar Avis

Dette er meget interessante opplysninger som føyer seg greitt inn i de signalene som vi ga i artikkelen "To Babylon: Rom og Babylon". Gjennom kriser og økende kriser tvinges verden inn til dette som etter hvert bygges opp som et stort verdenssenter for økonomi, handel, makt og rett. Det synes som om det blir de store globale enheter som trekkes inn - slike som FN, NATO og etter hvert flere institusjoner. Mange av dem er ikke demokratisk dominert. Dessuten er de ikke nasjonalt fundert og innrettet - noe som er imot skaperviljen.

Endelig overser man det fundamentale at demokratiet, folkestyret sprang fram på kristen grunn, der hvor individet hadde en uendelig verdi og en voktet over individets egenskaper slik at de fikk komme til utfoldelse. Åndelig var den basert på "barnekåret" - vi er alle preseter for Gud. Og politisk reflekterte denne verdien seg i at makten utgår fra folket, folkestyret - og endelig finner slike regimer veien til velferdsstaten med en moderat form for privatkapitalisme og kollektivt ansvar. (Se annet steds i Norges Kommentar Avis.). Derfor er en redd at dette ikke kommer til å utvikle seg til det store frigjøringsverk - men på sikt - til noe helt annet og langt verre. Det er ikke fundament i disse landene med muhammedanismen for slike folkestyrte regimer.